Ja precis som överskriften beskriver så vill jag att du funderar på vem som är din bästa vän, kan du beskriva han eller henne med 10 ord.
När Du tänker på personen ser du då mest negativa eller positiva egenskaper?
Hur ofta umgås ni?
Hur talar du till han/henne?
Jag vill att du funderar på detta i några minuter innan du läser vidare. Skriv gärna ner det du kommer fram till!
Nu vill jag att du tänker på hur du skulle reagera på om någon börjar berätta för dej hela tiden på ett nedlåtande sätt hur hemsk du är, att du är tjock, att din hud inte är fin, att din näsa är stor, att du inte kan nått.. etc. Hela tiden/dygnet runt!! Skulle du fortsätta umgås med denna personen?
Hur hade du reagerat? Hade du viljat fortsätta umgås med denna person för jämnan? Hur hade du mått??
Jag är rätt övertygad om att det hade gjort otroligt ont i hjärtat!
Ja nu har ni läst & funderat en hel del! Så nu ska jag berätta varför jag skrivit detta.
Jag har typ hela dagen idag när jag städat tänkt på hur elak man egentligen är mot sej själv. Det är ju alltid nått man klagar på, att man e för tjock, eller att man inte har det perfekta hemmet eller att man är klantig. Ja det kan ju vara om precis allt! Jag tror ni vet vad jag menar!!!
Så kom detta meddelande från min bästa vän. ( vi tänker ofta på samma saker utan att veta om det trots att det är 50 mil emellan oss)
Då fick jag det verkligen bekräftat! Man måste vara sin egen bästa vän! Hur ska annars kropp & själ orka leva tillsammans i ett helt liv!? Man måste acceptera sej själv.
Jaha så här set jag ut, sån här person är jag, här befinner jag mej i livet just nu etc och sen jobba där ifrån & göra det bästa av situationen.
Hur ska jag helhjärtat kunna hjälpa människor som öppnar sej för mej med sina problem, funderingar & önskningar, om jag ständigt klankar ner på mej själv?! Det hör man ju själv att det inte går!
Så min önskan är när du läst detta, sätter dej ner och skriver ner alla “fel & brister” du anser att du har. Sen går du igenom var & en av dom och bearbetar den punkten tills du accepterat att just nu är den som den är. Sen får man fundera på om det är något som går att förändra eller om det är så att du kommer få acceptera att på hur denna punken så kommer du att ha det såhär. Allt går ju inte att förändra, eller så kanske man inte vill förändra det. Men då får man acceptera det Och kom tillfreds med det!
Du måste vara lika kärleksfull & rädd om dej själv som du är mot alla andra du älskar! För det är just i dej själv din själ ska bo i hela livet! Och den förtjänar en kärleksfull bostad ??
Ljus & kärlek
Kram Jenny
